Tidsmaskinen.

I helgen kommer en av mina kompisar på besök. Vi träffades i scouterna någon gång 1967 -68... Det är över 40 år sedan. Sånär som under några år i 20-årsåldern, då vi bodde på blandade platser i landet, har vi umgåtts regelbundet. I över 40 år.

40 år är en sjukt lång tid. I alla fall om man tänker på allt som händer i en människas liv under den tiden. Men vi har behållit vänskapen genom alla åren. Våra karriärer har sett helt olika ut. Våra familjesituationer har varit olika varandras över tiden... Det enda som har varit av bestående värde, är känslan av att vi vet vilka vi är och att vi förstår varandra. Och skulle vi inte göra det, så räcker det med att påminna om resväskan på pakethållaren på den gotländska hyrcykeln 1976... Eller strumpan som brann på en pinne över en eld, vid den trollska lilla tjärnen i Kilsbergen, en krispigt kall höstkväll för länge sedan.

40 år... För 13 år sedan fyllde jag 40. Det var ett tag sedan. Förra veckan fyllde jag 19. Min mamma är 89. Jag hoppas fortfarande att jag får en moppe när jag fyller 15. När mitt barnbarn blir tonåring, och kanske träffar sitt livs kompis i något sammanhang, är jag i början på min pensionärskarriär. Å när jag blir stor, då ska jag...

Tur i returen?

Om några minuter kliver jag på tåget med destination Kalmar. När jag i fredags åkte därifrån så gick det ju som det gick. Förseningar och missade tåg betydde också missad middag med hustrun. Att SJ råkar ut för förseningar är ju inte direkt någon nyhet. Varken för dem, eller oss resenärer. Vad som däremot känns lite märkligt är deras relativa oförmåga att hantera situationen som uppstår. Jag är inte ute efter ersättningsbussar eller taxibilar så fort ett tåg tappar bort sig bland växlar, signaler och tidtabeller. Nä, det enda jag vill är att få veta. I Alvesta i fredags var vi så många strandsatta att alla inte rymdes i vänthallen. Ändå uppmanades vi av en stackars stins att uppsöka biljettförsäljningen för att få besked. På monitorerna verkade inget vara försenat och i högtalarna var det tyst. Den kalabaliken som uppstår när alla söker samma svar på samma frågor, är ingen hit. Varken för oss passagerare eller den stackars mannen (tålmodig som en ängel) i biljettluckan. För att vara i kommunikationsbranschen, är SJ rätt dåliga på att kommunicera. I alla fall enligt min enkla mening...

Uppkopplad

Bestämde mig i lördags för att skaffa mig ett eget mobilt bredband eftersom den lånade länken ut till www har varit lite småseg.
En koncentrerad ung man, klädd i svart, expedierade min beställning snabbt och effektivt. 30 minuter senare satt jag framför min dator och såg på när de nödvändiga programvarorna installerade sig själva.
När installatione kommit fram till sitt slutskede tillfrågades jag om jag ville starta programmet 3connect, vilket skulle ge mig tillträde till webbens hela härlighet. -Visst ville jag det!

Problemet var bara att inget hände. Jag försökte starta programmet igen. Inget hände. Då startade jag om datorn för att sedan försöka få igång 3connect igen. Inget hände. Jag avinstalleade programmet, startade om datorn och installerade programmet igen. Nytt försök att få kontakt. Inget hände!

Jag ringer supporten, tänkte jag. Men först provar jag att logga in på nätet med "snålskjutslänken". På 3:s hemsida kunde jag läsa att den mest ställda supportfrågan just nu handlade om svårigheten med att få 3connect att starta över huvud taget. Lösningen på problemet var att ladda ner en uppgradering som skulle göra programmet kompatibelt med andra uppgraderingar som man eventuellt hade gjort av olika drivrutiner i sin dator.

Jag följde anvisningarna, laddade ner uppgraderingen och voila! så hoppade det nyligen inköpta, mobila bredbandet igång.
Medge att det är intressant att man först måste gå ut på nätet för att hämta nödvändiga drivrutiner till programmet som gör att man kan komma ut på nätet.

Köpare av sprillans nya bilar får för det mesta börja sin jungfrutur med att åka till macken för att tanka. Men även om det kan kännas snålt att bara få fem liter bensin på köpet när man ändå lagt en kvarts miljon på plåtlådan, så är i alla fall fem liter mer än noll liter!

Därför är jag trots allt lite småsur för att jag som kund måste börja användandet av min inköpta vara med att reparera den! Efter att själv ha fått ställa diagnosen.
Det handlar trots allt om den oftast ställda frågan till 3:s supportavdelning.
En fråga som tydligen den svartklädde unge mannen bakom 3:s kassapparat inte hade en aning om att den ens fanns...

På spåret

Just nu ser jag Göran Greider sitta i dressinen i tv-succén På Spåret. Det går väl sådär... Men jag gillar Göran och hans kupékompis Zinat Pirzadeh. De är så skönt omaka. Skönheten och skogstrollet, typ. En gång stod Göran Greider före mig i entrén till radiohuset i Sthlm. Bakom mig stod popsångaren Patrik Isaksson. Göran vänder sig om. Tittar på popsångare Isaksson en kort stund varpå han säger hej. Till mig! Det kändes stort. Jag gillar Göran Greider.

Ekodriving

Hörde på nyheterna i morse att någon nu upptäckt baksidan med sk ekodriving. En bil som framförs på ett för naturen så skonsamt sätt som möjligt, tar kål på sig själv. Bromsarna tar stryk!
Allt enligt tesen use it or lose it.

För mig var denna nyhet inte direkt ny. Besiktigade Mini Coopern förra veckan och fick rådet att hålla koll på de, relativt nyligen bytta, bakre bromsskivorna. De var inte i någon vidare form... Efter lite drygt två år så har de alltså förintat sig själva. Originalskivorna höll också i ungefär två år; use it or lose it!

Mjuk och fin körning utan häftiga inbromsningar skonar alltså miljön till priset av ständigt rostiga bromsskivor bak.

Men visst är det väl konstigt att bilindustrin inte lyckats leverera sina produkter ens så miljöanpassade att de tål så kallad ekodriving, utan att gå sönder!?!

Just nu så verkar ju världsekonomin, om än inte havererat, så i alla fall mer eller mindre tvärnitat. Ingen eko-driving där inte! Fast å andra sidan... minskad konsumtion borde ju betyda minskad belastning på miljön?

Då skulle man ju kunna säga att ekonomin plötsligt håller på att bli mer ekologisk. I alla fall för ett tag. Snart måste vi ändå till verkstaden och köpa nya bromsskivor... Å då är vi väl tillbaka på ruta ett igen. Hur bra känns det?

Use it or lose it. Gäller förmodligen även förnuftet...

Avkopplad?

Checkade in i det lilla gula huset i Kalmar igår. Packade upp mina pinaler, lagade mat och kände mig rätt så hemmastadd. Jag har ju varit här förr.
Efter maten var det dags att koppla upp sig mot omvärlden...

Hoppsan, ingen kontakt... Nånting om en service provider. När det där händer brukar jag prata med min hyresvärd som kontaktar den systemansvarige sonen som i sin tur pillar på nån låda på sitt skrivbord... sedan brukar det funka.

Nu är såväl fadern som den systemansvarige sonen bortresta. Gambia!

En himla tur att de kommer hem i morgon...
Det är inte helt lätt att vara avkopplad om man inte kan vara uppkopplad, typ liksom, ba...

Glasklara (?) morgontankar

Dags för en ljudblogg igen...

Felaktiga övergångsställen?

Hörde på radion i morse (lägg märke till hur naturligt detta uttryck slank ur mig) att svenska bilister kör på tok för fort vid landets övergångsställen. En man från NTF berättade om skillnaden mellan att bli påkörd i 50 mot att bli påkörd i 30. Om jag minns rätt så dör 80% av de fotgängare som körs över i 50. Av de som blir övekörda i 30 så överlever 90%.

Ganska talande siffror, eller hur? NTF-mannen fortsatte sedan med att berätta om att man just därför, måste få ner hastigeheten vid de svenska övergångsställena. Vägbulor och avsmalningar nämndes som exempel på åtgärder man kan vidta.

Jag vet inte hur det står till med trafikmoralen i allmänhet i Spanien, Italien eller Tyskland... Däremot vet jag (genom färsk egenutförd, empirisk forskning) att i just de länderna så stannar bilisterna vid blotta misstanken om att man som gångtrafikant vill använda övergångsstället.

Jag tror inte att svenska övergångsställen är felkonstruerade. Jag tror att det har att göra med mentaliteten hos bilisterna. Vad tror du?

Kan inte koden

Efter att ha bott 22 år i eget hus med tillhörande garage så inser man hur bökigt det är att bo i hyreslägenhet i stan. Utan garage. Om man har bil alltså. Å det har man! Inte nog med att den måste stå på rätt sida av gatan på måndagar och tisdagar den måste ju skötas om också. Tur det finns tvättunnlar.

Inför kontrollbesiktningen i morgon, insåg jag vikten av en större överhalning av fordonet. Insåg även att sådant inte låter sig göras på gatan. Tuffade därför iväg till OKQ8:as anläggning i Västhaga. En klassisk gör-det-själv-hall.

Köpte ut en flaska schampo, ett sämskskinn och en liter avfettning och meddelade högtidligt i framme i kassan att jag även ville utnyttja gds-hallen. -Det är bara att du kör in, hälsade jourhavande personal.

Sagt och gjort. Körde fram till dörren som nästan omedelbart gled upp. Fotoceller, typ. Innanför dörren låg hallen liksom åt vänster. Jag svänger men får omedelbart stanna. Två bilar, med nosarna åt mitt håll, blockerar vidare framfart. Efter en stund kommer en distingerad, äldre gentleman gåendes. Han tittar stint på mig. Jag tolkar det som att han tycker att min Mini Cooper är mycker fränare än hans silvergrå Volvo. Han sätter sig i sin bil och kör iväg.

30 sekunder senare kommer ägaren till den andra bilen, en röd Saab, gåendes. Den mannen är yngre. Omkring 40, skulle jag tro. Han tittar också stint åt mitt håll. Jamen hallå, han måste väl ändå ha sett en Mini Cooper på nära håll i modern tid?!
Det visar sig att han, tro't eller ej, inte tittar på min bil. Utan faktiskt på mig. Jag tittar tillbaka. Känner vi varandra, funderar jag tvivlande...

-Du har kört in från fel håll, säger han beskt.
Skit i det du tänker jag, men säger leende att -Då får jag väl se till att köra rätt väg när jag ska ut igen...

När jag spolat av bilen med högtrycket slår det mig att jag kanske måste gå in och tala om för personalen hur dags jag kom in i hallen. Jag gör det och får starttiden antecknad. Efter att först ha blivit grundligt förhörd hur det kom sig att jag lyckades köra in från fel håll. -Det ska inte gå! Nähä, men det gjorde det...
När jag går tillbaka igen kollar jag noga om det står något på porten om att man inte får köra in där. Det gör det inte. Det står bara att om man går till fots, ska man använda dörren bredvid.

Jag återupptar mitt tvättande och inser efter en stund varför alla andra tvättande bilägare har gummistövlar på sig... Alla utom jag. Å andra sidan sägs mina kängor vara vattentäta, å det ser väldigt gubbigt ut med gummistövlar en januaridag i en gds-hall, eller hur?

När tvättandet och fejandet är avslutat har Conny Cooper inte bara blivit ren, han har dessutom fått sig en slatt olja, en ny glödlampa och ett par liter spolarvätska. Som final, innan jag går in och betalar, kör jag fram till dammsugaren och skapar lite trivsel i kupén också.
Kalaset, förutom oljan, schampot och allt det där andra, slutade på 228 spänn. För en och en halv timme? -Drygt en och en halv timme. Man betalar för påbörjad halvtimme...

Den dammsugningen kostade... När jag startade för att köra iväg, kastade jag ett öga i backspegeln. Bakom mig hoppade en ung man, med en röd hink i handen, fram ur ett tvättbås. Han hade inte heller gummistövlar.

Jag körde hem till min gata och parkerade på ungefär samma ställe som jag startat ifrån och funderade om jag skulle låta tvättgrejerna ligga kvar i bilen. Tills nästa gång. Man kan undra hur den där killen utan gummistövlar gör? Låter han också pryklarna ligga kvar i bilen, eller tar han med sig sin röda hink, de knäkorta brallorna och flipflopsen in i lägenheten?

Hur hamnade jag här? Ljudblogg!!!

Det är dags att prova något nytt. Ljudbloggning. Den första kommer här:

Intet nytt under solen...

[EDIT] Den text som låg här tidigare har i stort sett ersatts av ljudbloggen ovanför. Samma innehåll men i en annan förpackning. God fortsättning!

Nytt år!

Årets första dag. Trött och lite småfrusen listar jag läget enligt följande:

1. Jag har inte någon anställning längre att luta mig emot.
2. Husbyggnadsprojektet påbörjat.
3. Det är is på sjön.
4. Ett nytt avgassystem sitter på bilen.
5. Inombords råder en skön känsla av att allt är möjligt.

Nu ska jag diska. Känns som den perfekta sysselsättningen just nu.

Jo, en sak till. Från och med idag kommer den här bloggen att uppdateras dagligen. I stort sett ;-)
God fortsättning!